Hallo ^^

dieser Thread ist für all jene gedacht, die dieses Lehrbuch besitzen und durcharbeiten bzw. begonnen haben schwedisch zu lernen oder längst dabei sind.

____________
Grundwissen:

Das Alphabet - Aussprache

A - ah
B - beh
C - sseh (Das c und das z werden wie s stimmlos ausgesprochen)
D - deh
E - eh
F - äff
G - ge
H - hoh
I - ih
J - jih
K - koh
L - äll
M - ämm
N - änn
O - uh
P - peh
Q - köüh
R - ärr
S - äss (Das s ist im Schwedischen immer stimmlos)
T - teh
U - öüh (Das schwedische u ist ein Mischlaut zwischen dem deutschen ö und ü)
V - weh
W - dubbelweh
X - äcks
Y - üih (Das schwedische y ist ein Mischlaut zwischen dem deutschen ü und i)
Z - ssäta (Siehe C)
Å - oh
Ä - äh
Ö - öh

Vokale - Aussprache

A - glas (glahss), glass (glass)
Å - skål (skohl), tång (tong)
O - son (ssohn), boll (boll), ros (ruhss), ost (ust)
U - mus (möühss), buss (böüss)
E - brev (brehw), fem (fämm)
Ä - väg (wähg), vägg (wägg)
I - bil (bihl), flicka (flicka)
Y - fyra (füihra), rygg (rüigg)
Ö - öga (öhga), lönn (lönn)

Ein Doppelkonsonant macht den vorangestellten Vokal kurz wie vägg.
Kurze Vokale vor -m und -n wie hem (hämm), fem (fämm), en (änn), den (dänn), dröm (drömm), rum (röümm), hon (hunn), han (hann), din (dinn), sin (sinn), min (minn)

Konsonanten - Ausspracheregeln

[j]
1. Das g vor e, i, y, ä, ö in derselben Silbe wie ge (jeh), gärna (jährna)
2. Das g nach l und r in derselben Silbe wie älg (älj), berg (bärj)
3. Die Konsonantenkombinationen dj, hj, lj, gj wie djur (jöühr), hjälpa (jälpa)

[ch]
1. Das k vor e, i, y, ä, ö in derselben Silbe wie kyrka (chyrka), kära (chähra)
2. Die Konsonantenkombinationen tj, kj, ch wie tjugo (chöühgo), check (chäck)

[sch]
1. sk vor e, i, y, ä, ö wie skär (schähr), skina (schihna)
2. sj, ch, stj, skj, sch wie sju (schöüh), stjärna (schäh(r)na)
3. Endungen -sion und -tion wie mission (mischuhn), information (informaschuhn)
4. -rs wie kors (kosch), fors (fosch)

[ng]
1. -ng wie många (monga), lång (long)
2. -gn wie regn (rängn), ugn (ungn)
3. - nk wie bank (bangk)

[(r)]
1. -rd wie bord (buh(r)d) Das r wird nur angedeutet
2. -rl wie härlig (häh(r)lig)
3. -rn wie barn (bah(r)n)
4. -rt wie bort (bo(r)t)

[] Konsonanten entfallen
1. Das t bei det (deh)
2. Das g bei Adjektivendungen wie roligt (ruhlit)
3. Das k bei Verbindung skt wie hemskt (hämst)
4. Der Schlusskonsonant bei gewöhnlichen Wörtern wie jag (jah), vad (wah)

Quelle: Übungsbuch "Tala svenska", Erbrou Olga Guttke

Personalpronomen - Aussprache

jag (ich) - jah
du (du) - döüh
han (er) - hann
hon (sie) - hunn
den (es - utrum, er, sie) - dänn
det (es - neutrum, er, sie) - deh
vi (wir) - wih
ni (ihr) - nih
de (sie) - dom

Konjugation der Verben

Schwedische Verben haben keine Personalendungen wie im Deutschen. Für alle Formen wird im Singular und Plural die gleiche Form gebraucht:
  • jag heter (ich heiße)
    du heter (du heißt)
    han / hon / den / det heter (er / sie / es heißt)
    vi heter (wir heißen)
    ni heter (ihr heißt)
    de heter (sie heißen)

Außer dem Präsens und dem Imperfekt sind alle Zeiten zusammengesetzt und werden mit Hilfsverben gebildet:
  • att vara (sein) – är – var – har varit
    att ha(va) (haben) – har – hade – har haft
    att bli (werden) – blir – blev – har blivit

Zu vor dem Infinitiv heißt att wie z.Bsp.: zu haben = att ha(va)

Die Zukunft wird mit folgenden Verben gebildet: ska, tänker, kommer + (att) Infinitiv
  • Jag ska köpa kanelbullar. (Ich werde Kanelbullar kaufen.)

1. Konjugation -ar = größte Gruppe der schwedischen Verben:
  • Stamm = arbet (arbeiten)
    Infinitiv -a = arbeta
    Presens -ar = arbetar
    Preteritum -ade = arbetade
    Supinum har -at = har arbetat
    Imperativ = Infinitiv: arbeta!

Weitere Beispiele:
att baka (baken) = bakar, bakade, har bakat
att prata (erzählen) = pratar, pratade, har pratat
att spela (spielen mit Gegenständen) = spelar, spelade, har spelat

2. Konjugation -er = zweigrößte Gruppe der schwedischen Verben:
a)
  • Stamm = ställ (stellen)
    Infinitiv -a = ställa
    Presens -er = ställer
    Preteritum -de (stimmhaft) = ställde
    Supinum -t = ställt
    Imperativ = Stamm: ställ!

    -de = Stammendung auf stimmhafte Konsonanten: b, d, g, j, l, m, n, r, v

b)
  • Stamm = köp (kaufen)
    Infinitiv -a = köpa
    Presens -er = köper
    Preteritum -te (stimmlos) = köpte
    Supinum -t = köpt
    Imperativ = Stamm: köp!

    -te = Stammendung auf stimmlose Konsonanten: f, k, p, s, t

Stammendungen auf -r oder -l verlieren meist -er im Präsens: hör, kör, tål

Weitere Beispiele:
att behöva (brauchen) = behöver, behövde, har behövt
att hjälpa (helfen) = hjälper, hjälpte, har hjälpt

3. Konjugation = wenige, häuptsächlich einsilbige Verben
  • Stamm = tro (glauben)
    Infinitiv - = tro
    Presens -r = tror
    Preteritum -dde = trodde
    Supinum har -tt = har trott
    Imperativ = Infinitiv: tro!

Weitere Beispiele:
att bo (wohnen) = bor, bodde, har bott
att sy (nähen) = syr, sydde, har sytt

4. Konjugation = starke und regelungebundene Verben
  • Stamm = Wortstamm ändert sich
    Infinitiv -a = dricka
    Presens -er = dricker
    Preteritum - = drack
    Supinum har -it = har druckit
    Imperativ = Stamm: drick!

Weitere Beispiele:
att komma (kommen) = kommer, kom, har kommit
att bli(va) (werden) = blir, blev, har blivit
att finna (finden) = finner, fann, har funnit
att ge (geben) = ger, gav, har givit / gett
att sjunga (singen) = sjunger, sjöng, har sjungit
att göra (machen) = gör, gjorde, har gjort
att heta (heißen) = heter, hette, har hetat
att veta (wissen) = vet, visste, har vetat
att vara (sein) = är, var, har varit

Deklination der Substantive

Schwedische Substantive haben 5 Deklinationsklassen: -or, -ar, -er/r, -n und keine Endung.

Substantive auf -e, -er, -el, -en (unbetont) verlieren das e vor Endungen, die auf Vokalen anfangen. Das gilt für

a) bestimmte Form Singular von Utrum-Substantiven, die auf -en enden:
  • en öken – öknen

b) bestimmte Form Singular von Neutrum-Substantiven, die auf -el, -en, -er enden:
  • ett exempel – exemplet
    ett tecken – tecknet
    ett fönster – fönstret

c) Plural von Substantiven, die auf -e, -el, -en, -er enden:
  • en pojke – pojkar – pojkarna
    en regel – regler – reglerna
    ett exempel – exempel – exemplen
    en fröken – fröknar – fröknarna
    ett tecken – tecken - tecknen
    en syster – systrar – systrarna
    ett fönster – fönster – fönstren


Utrum-Substantive in bestimmter Form Singular auf -el und -er verlieren das e in der Endung:
  • en nyckel – nyckeln
    en moster – mostern

1. Deklination: en ...–or/-orna (en-ord på -a)
  • Stamm = klock (Uhr)
    Singular unbestimmt -a = en klocka (eine Uhr)
    Singular bestimmt -an = klockan (die Uhr)
    Plural unbestimmt -or = klockor (Uhren)
    Plural bestimmt -orna = klockorna (die Uhren)

2. Deklination: en …–ar/-arna (många enstaviga en-ord och tvåstaviga en-ord på -e, -el, -er
  • Stamm = hund (Hund)
    Singular unbestimmt - = en hund (ein Hund)
    Singular bestimmt -en = hunden (der Hund)
    Plural unbestimmt -ar = hundar (Hunde)
    Plural bestimmt -arna = hundarna (die Hunde)

3. Deklination: en/ett …–er/-erna (en-ord ibland med omljud i pluralis eller med slutbetoning, ett-ord med slutbetonad vokal)
  • Stamm = minut (Minute) / museum (Museum)
    Singular unbestimmt - = en minut (eine Minute) / ett museum (ein Museum)
    Singular bestimmt -en = minuten (die Minute) / museet (das Museum)
    Plural unbestimmt -er = minuter (Minuten) / museer (Museen)
    Plural bestimmt -erna = minuterna (die Minuten) / museerna (die Museen)

4. Deklination: ett ...-(e)n/-a (ett-ord på vokal)
  • Stamm = arbete (Arbeit)
    Singular unbestimmt - = ett arbete (eine Arbeit)
    Singular bestimmt -t = arbetet (die Arbeit)
    Plural unbestimmt -n = arbeten (Arbeiten)
    Plural bestimmt -na = arbetena (die Arbeiten)

5. Deklination: en/ett ...--/-en eller -na (ett-ord på konsonant, en-ord på -are, -er)
  • Stamm = barn (Kind) / man (Mann)
    Singular unbestimmt - = ett barn (ein Kind) / en man (ein Mann)
    Singular bestimmt -(e)t / -(e)n = barnet (das Kind) / mannen (der Mann)
    Plural unbestimmt - = barn (Kinder) / män (Männer)
    Plural bestimmt -en = barnen (die Kinder) / männen (die Männer)

Deklinationen: en/ett ohne Singular/Plural
  • unbestimmt - = en mjölk (Milch) / ett hår (Haare)
    bestimmt - (e)n / -(e)t = mjölken (die Milch) / håret (die Haare)


Quelle: u.a. Langenscheidt Wörterbuch Schwedisch

Satzbau

(Fragewort) - Subjekt - Verb - ...

........... - Jag ... - heter - Lisa.
Varifrån .. - ....... - kommer - du?
........... - Jag ... - kommer - från Stockholm.